En cineastisk resa

För att sätta lite krydda på tillvaron, mota bort tristessen som så lätt tar över i den grå vardagen, ger jag mig ut på en resa i filmens värld. Inget avancerat och super cineastiskt. Jag kommer inte glo igenom Pasolinis samlade verk eller jaga centralafrikansk independent film. Nej, min resa tar sin början i botten, plats 250 närmare bestämt. Många gånger har jag sneglat på den där listan, imdbs topp 250. En lista baserad på användarnas betyg. Många gånger har de rätt, de där andra människorna, lika ofta har jag inte ens hörttalas om filmerna på listan. Ska det vara så? Nej, naturligtvis inte. Som den nörd jag är måste jag undersöka om samtliga filmer på listan verkligen förtjänar att vara där.

!OBS! Har aldrig skrivit blogg eller filmomdömen innan så ha överseende med det !OBS!

Lets go!

#250

 

Titel................Shadow of a doubt
Sv Titel...........Skuggan av ett tvivel
Genre.............Thriller
Regi...............Alfred Hitchcock
Sv premiär.....16/8-1943
Övrigt............Svart/vit
Imdb..............8.0/10 (31,118 röster)
Jag.................7/10

I botten på listan hittar vi en Hitchcock rulle, sämre start kan man ju få. En av filmens riktiga mästare. Hitchcock själv höll denna film som personlig favorit så inte kan den väl vara dålig. Och nej, det är den inte heller. Inget mästerverk men helt duglig.

Charlotte Newton (spelad av Teresa Wright, även hon höll denna som sin favorit film) lever ett stillsamt liv i Santa Rosa, Kalifornien (filmen är förövrigt inspelad på plats i just Santa rosa). Hon har börjat tröttna på tillvaron och önskar att något spännande kunde hända. När tristessen är som värst får familjen ett telegram från Charlottes morbror Charlie (spelad av Joseph Cotten) som ämnar avlägga en visit hos familjen. Charlie är en berest och sofistikerad herre som charmar skjortan av de flesta invånarna i staden. Charlotte märker dock att något inte står helt rätt till, hon får en ring med någons initialer ingraverade i present, Charlie river ut en tidningsartikel om en mördare och två främmande människor dyker plötsligt upp och ställer frågor och är allmänt nyfikna på morbror Charlie.

Nog är den spännande och skurken är välspelad och så där lagom psykotisk som de brukar vara i Hitchcocks thrillers. Det är ju ingen större hemlighet att det är något skumt med morbrodern, något som ligger filmen lite i fatet. Det blir förutsägbart och filmen tappar mycket under andra halvan. Lite synd då spänningen är på topp i början och även i slutet.
On a side note: kan inte låta bli att fascineras av hur främmande det känns med telegram och poliser som står i korsningarna och reglerar trafiken. Lite av charmen med filmer från den här tiden är ju att det blir som att sätta sig i en tidsmaskin.

Då var vi igång, tåget har lämnat perrongen, om en halv evighet skriver vi om plats 1. Hoppas någon vill följa med ändå dit.

MvH//50ft Nerd