Högt över molnen

 Innan jag hoppar över till nästa film vill jag passa på att påpeka att jag utgår ifrån hur listan såg ut den 23/1-2013. Med den mängd filmer som kommer ut förändras listan ständigt så jag tyckte det kändes bäst att spara ner den som den såg ut och sedan beta av den. Det tar ju en stund att gå igenom så många filmer så alla när jag är klar kanske vissa titlar inte ens finns med på top 250 längre.
Nu över till det intressanta:

 

 

#248

Titel................Tenkû no shiro Rapyuta

Sv Titel...........Laputa - Slottet i Himlen

Genre.............Action/Äventyr

Regi...............Hayao Miyzaki

Sv premiär.....23/09-2009 (DVD Premiär) 

Jp Premiär.....2/8-1986

Övrigt............Animerad

Imdb..............8.0/10 (45,415 röster)

Jag.................8,5/10

En ung pojke vid namn Pazu ser en ung flicka långsamt dala mot marken från himlen. Flickan som heter Sheeta har en magisk kristall som både ett gäng pirater och regerings hemliga agenter vill ha. Enligt legenderna kommer kristallen från en svunnen civilisation, Laputa, som sägs vara ett slott på en svävande ö. Tillsammans ger dig sig ut på ett äventyr högt upp bland molnen i jakt på sanningen om det svävande slottet.
 

Hmmm... Anime. Jag gillar anime men begick ett misstag av grotesk storlek när jag ögnade igenom den här filmen. Jag såg en engelsk dubbad variant. ALDRIG dubbat, störde mig på det hela filmen igenom. Nog för att röst skådespelarna gjorde relativt gott ifrån sig men det blir inte samma sak. Film skall avnjutas på original språk, lite fin i kanten kanske men så är det. Av röst skådespelarna är det bara en som jag kände till sedan innan, Anna Paquin (True Blood).

Bakom filmen står Studio Ghibli, en av de stora och riktigt klassiska animeringsstudiorna i Japan. Som vanligt är det herr Miyzaki som står för regin. Kommer återkomma till Ghiblis verk några gånger till längre fram på listan.

Filmen utspelar sig i en småmysig och halvmagisk värld. Miljöerna är riktigt vackert tecknade. De är väldigt detaljerade till skillnad från karaktärerna som går i en hyfsat realistisk men ack så detalj fattig stil. Lite synd, mer krut hade gott kunnat läggas på karaktärerna. 

Piraterna står för en hel näve sköna one-liners och är allmänt tramsiga och töntiga på ett typiskt japanskt vis vilket faktiskt fungerar bra, de fick mig att skratta till ett par gånger.

Efter förra filmens tveksamma soundtrack känns det skönt att se något där musiken sitter som en smäck. Den pendlar snyggt mellan stillsam och lite sorgsen när tempot är nere och stilfullt episk när spänningen stiger. Har inget att klaga på där, bara plus från min sida.

Det här är ett matiné äventyr av bästa sort. Kan fortfarande inte släppa tanken på hur briljant det här skulle vara i tv-spels form, hade kunnat bli ett riktigt grymt äventyr. Ghiblis filmer har inspirerat spel utvecklare tidigare, vilket märks på designen av flygmaskinerna, arméns gigantiska luftskepp ser as tufft ut för övrigt.

En riktigt bra, sista 40-50 minuterna var ruggigt bra, och väldigt mysig liten film. En stark start för Ghiblis varande på listan. Ser verkligen fram emot nästa film från dem.

Auf wiedersehen!   

Historierevision

#249

Titel................The Untouchables

Sv Titel...........De Omutbara

Genre.............Kriminal Thriller/Drama

Regi...............Brian De Palma

Sv premiär.....30/10-1987

Övrigt............Based on a true Story

Imdb..............8.0/10 (139,927 röster)

Jag.................6.5/10

Platsen är Chicago under 1920-talet, den så kallade förbudstiden. Korruptionen går genom alla nivåer i staden, från polisen på gatan ända upp till borgmästaren. Staden kontrolleras mer eller mindre av maffia bossen Al Capone (Robert De Niro). Han är hjärnan bakom flödet av alkohol och mutor i staden. 

FBI agenten Elliot Ness (Kevin Kostner) sänds in för att röja upp i den undre världen och ställer in siktet på Capone. Tillsammans med en revisor (Charles Martin Smith) sätter han ihop ett team bestående av en åldrad polis vid namn Jim Malone (Sean Connery) och en ung polis aspirant, Gerorge Stone (Andy Garcia), för att ta fast Capone.

Jag är kluven, vill egentligen tycka om filmen jätte mycket. Men lite små detaljer och en väldigt stor detalj sänker filmen, återkommer till det snart. 

Till att börja med måste man ta filmen för vad den är, det är inte en maffia film hur mycket jag än vill att den ska vara det. De Niro som iskall och stenhård maffia boss är briljant men han syns väldigt lite i filmen vilket är tråkigt. Då kommer vi raskt in på vad jag till en början såg som ett litet problem, filmens huvudroll. Kevin Kostner? Why? Hade filmen blivit bättre om Harrison Ford inte tackat nej till huvudrollen? Ju längre in i filmen man kommer desto bättre tycker jag Kostner passar rollen dock. Han gör ett gott jobb och visar till och från den desperation jag antar att verklighetens Elliot Ness kände när Capone gång på gång undviker att fångas. 

Övriga roller är helt ok porträtterade, inte mer. Hade det inte varit för Connerys dialekt hade jag nog inte kommit ihåg att han är med i den här filmen. Stort minus för revisorn dock som fått anta en typ av husdjurs-/comic relief-roll vilket känns sjukt opassande i sammanhanget. Min enkla åsikt är att en film baserad på jakten på en av det tidiga 1900-talets värsta maffiabossar inte är i något som helst behov av trilla på ändan humor. 

Känslan i filmen är överlag lite för glättig och gladlynt. Bara för att man gör film ur polisens synvinkel behöver man inte dra ner på hårdheten. En hårdare ton hade lyft filmen ett par snäpp. Den enskilt största anledningen till att filmen inte är så hård som jag önskar är musiken. Hela filmen igenom störde jag mig på musiken. Det är ingen 20-tals känsla här inte, fullt ös med 80-tals filmmusik. Funkar fina fisken i hur många andra filmer som helst, men här är det enbart en källa till irritation. Ennio Morricone lyckades inte pricka rätt med musiken här. Musiken i action sekvenserna störde mig allra mest. 

Något filmen däremot lyckas pricka riktigt bra är den allmänna 1920-tals looken. Både vad gäller kostym och miljöer känns det helt rätt. Kostymen är designad av Giorgio Armani så jag antar att man inte behöver vara ett dugg förvånad över hur rätt de prickat med kläderna. En liten fundering väcks inom mig, samma tanke dyker upp varje gång jag ser en film som utspelar sig runt maffia tiden, varför har inte folk hatt längre?

Det är en helt ok film, men jag kan inte komma ifrån det faktum att jag vill se Capone och hans förehavanden betydligt mer än Ness jakt på densamme. Det skulle vara väldigt intressant att se vad Tarantino skulle kunna göra med den här filmen, lite råare våld och musik som faktiskt passar (två saker Tarantino brukar få till) hade gjort gott. 

För att återknyta till inläggets rubrik, jag gillar inte slutet i den här filmen. Vill ni veta varför så är det bara plocka fram lite snacks och bänka sig framför tvn och titta igenom filmen.

       

På återseende!

En cineastisk resa

För att sätta lite krydda på tillvaron, mota bort tristessen som så lätt tar över i den grå vardagen, ger jag mig ut på en resa i filmens värld. Inget avancerat och super cineastiskt. Jag kommer inte glo igenom Pasolinis samlade verk eller jaga centralafrikansk independent film. Nej, min resa tar sin början i botten, plats 250 närmare bestämt. Många gånger har jag sneglat på den där listan, imdbs topp 250. En lista baserad på användarnas betyg. Många gånger har de rätt, de där andra människorna, lika ofta har jag inte ens hörttalas om filmerna på listan. Ska det vara så? Nej, naturligtvis inte. Som den nörd jag är måste jag undersöka om samtliga filmer på listan verkligen förtjänar att vara där.

!OBS! Har aldrig skrivit blogg eller filmomdömen innan så ha överseende med det !OBS!

Lets go!

#250

 

Titel................Shadow of a doubt
Sv Titel...........Skuggan av ett tvivel
Genre.............Thriller
Regi...............Alfred Hitchcock
Sv premiär.....16/8-1943
Övrigt............Svart/vit
Imdb..............8.0/10 (31,118 röster)
Jag.................7/10

I botten på listan hittar vi en Hitchcock rulle, sämre start kan man ju få. En av filmens riktiga mästare. Hitchcock själv höll denna film som personlig favorit så inte kan den väl vara dålig. Och nej, det är den inte heller. Inget mästerverk men helt duglig.

Charlotte Newton (spelad av Teresa Wright, även hon höll denna som sin favorit film) lever ett stillsamt liv i Santa Rosa, Kalifornien (filmen är förövrigt inspelad på plats i just Santa rosa). Hon har börjat tröttna på tillvaron och önskar att något spännande kunde hända. När tristessen är som värst får familjen ett telegram från Charlottes morbror Charlie (spelad av Joseph Cotten) som ämnar avlägga en visit hos familjen. Charlie är en berest och sofistikerad herre som charmar skjortan av de flesta invånarna i staden. Charlotte märker dock att något inte står helt rätt till, hon får en ring med någons initialer ingraverade i present, Charlie river ut en tidningsartikel om en mördare och två främmande människor dyker plötsligt upp och ställer frågor och är allmänt nyfikna på morbror Charlie.

Nog är den spännande och skurken är välspelad och så där lagom psykotisk som de brukar vara i Hitchcocks thrillers. Det är ju ingen större hemlighet att det är något skumt med morbrodern, något som ligger filmen lite i fatet. Det blir förutsägbart och filmen tappar mycket under andra halvan. Lite synd då spänningen är på topp i början och även i slutet.
On a side note: kan inte låta bli att fascineras av hur främmande det känns med telegram och poliser som står i korsningarna och reglerar trafiken. Lite av charmen med filmer från den här tiden är ju att det blir som att sätta sig i en tidsmaskin.

Då var vi igång, tåget har lämnat perrongen, om en halv evighet skriver vi om plats 1. Hoppas någon vill följa med ändå dit.

MvH//50ft Nerd